Stoppa kriget i Gaza!
Jag var bara helt enkelt tvungen att skriva av mig.
Kriget i Gaza håller på att bli ett riktigt blodbad! Mina tankar svävar hela tiden kring barnen i Gaza. Det spelar ingen roll ifall de är judar eller muslimer, israeler eller palestinier de som drabbas värst är ändå barnen.
Tänk er att vakna upp och inte veta ifall ni kommer överleva dagen, om era släktingar, vänner eller familj överlever dagen. Sömn är något som ses som överskattad eftersom alla i ens grannskap sitter ändå vid köksborden och lyssnar på bomberna som släpps ner, har sina resväskor klara för att fly när som helst.
Även det vågar folk ändå inte att göra för vid nästa hörn kan både hamas eller israeliska soldater stå och lura, med sina vapen, hand granater och batonger.
Vissa föräldrar sitter dagligen i vardagsrummet med ett barn lutad mot deras kroppar helt kallsvettig av rädsla och ont i magen. Vågar inte prata, kan inte äta. I ögonen ser man tydliga tecken på ångest, panik och depression.
Andra föräldrar sitter vid sjukhus sängen och tittar på deras egen son och dotter som ligger där helt stilla och tom i blicken, tvingas sondmatas för att överleva. Ett diagnos har ställts. Barnet är apatisk.
Föräldrarna är tvugna att be, för de håller hoppet uppe, de måste be för allt i världen, att sjukhuset inte ska sprängas att barnet överlever, klarar sig, att vänner och släktingar klarar sig. De måste kunna klara dagarna för att föregå som ett gott exempel för deras barn. För det ska klara sig igen om det.
Man brukar ställa sig en fråga vid knepiga situationer; Vad har jag att förlora?
Folket i Gaza ställer ingen fråga för de vet redan svaret; Vi har Allt att förlora.
Kriget i Gaza håller på att bli ett riktigt blodbad! Mina tankar svävar hela tiden kring barnen i Gaza. Det spelar ingen roll ifall de är judar eller muslimer, israeler eller palestinier de som drabbas värst är ändå barnen.
Tänk er att vakna upp och inte veta ifall ni kommer överleva dagen, om era släktingar, vänner eller familj överlever dagen. Sömn är något som ses som överskattad eftersom alla i ens grannskap sitter ändå vid köksborden och lyssnar på bomberna som släpps ner, har sina resväskor klara för att fly när som helst.
Även det vågar folk ändå inte att göra för vid nästa hörn kan både hamas eller israeliska soldater stå och lura, med sina vapen, hand granater och batonger.
Vissa föräldrar sitter dagligen i vardagsrummet med ett barn lutad mot deras kroppar helt kallsvettig av rädsla och ont i magen. Vågar inte prata, kan inte äta. I ögonen ser man tydliga tecken på ångest, panik och depression.
Andra föräldrar sitter vid sjukhus sängen och tittar på deras egen son och dotter som ligger där helt stilla och tom i blicken, tvingas sondmatas för att överleva. Ett diagnos har ställts. Barnet är apatisk.
Föräldrarna är tvugna att be, för de håller hoppet uppe, de måste be för allt i världen, att sjukhuset inte ska sprängas att barnet överlever, klarar sig, att vänner och släktingar klarar sig. De måste kunna klara dagarna för att föregå som ett gott exempel för deras barn. För det ska klara sig igen om det.
Man brukar ställa sig en fråga vid knepiga situationer; Vad har jag att förlora?
Folket i Gaza ställer ingen fråga för de vet redan svaret; Vi har Allt att förlora.
" Enligt den senaste statistiken från FN-organet Unocha har närmare 1 100 palestinier dött i kriget. Av dem var minst 346 barn.
Av de 4 900 skadade hittills i kriget i Gazaa var 1 709 barn. "
- Aftonbladet
Varför inga andra länder ingriper gör mig mörkrädd och jag ber för folket i Gaza. Det folk upplever där och i andra länder önskar jag ingen. Någon borde ta tag i Hamas ledare och Israels president och läxa upp dem för detta är skamligt detta är något man skäms över, att folk inte kan enas.
Kommentarer
Trackback
